Hello world – reflektioner från den internetfria veckan

Jag började min frivilligt valda internetfria vecka den 12 juli. Varför jag gjorde det kan du läsa mer om här (inlägget inför den internetfria veckan, lämpligt nog publicerat 13.37,följ länken om du vill veta varför :)).
Jag kan konstatera tre saker direkt (som är rätt givna egentligen nu i efterhand)

1. Jag hade lika mycket tid som annars men helt plötsligt kändes det som jag ändå hade mer tid och att jag upplevde ett mer rofyllt tillstånd än annars.
2. Jag blev, som jag väntade mig, betydligt mer närvarande i tanken.
3. Det hade ALDRIG fungerat i det vardagliga livet, dels av praktiska skäl, dels för att internet helt enkelt betyder för mycket för mig som person.

Jag kan också konstatera att jag egentligen inte saknade nätet så mycket. I alla fall inte under de första dagarna. Facebook och Twitter klarar man sig rätt så fint utan i en vecka (och egentligen ännu längre). Att det är intensivsemester i Sverige gör ju experimentet på ett sätt rätt mycket enklare enklare men semestertider gör det å andra sidan enklare att hinna med flödet och hitta det som verkligen är intressant, så det kanske är hugget som stucket. Resten av världen, framförallt USA, där de flesta intressanta nyheterna inom mitt intresseområde kommer från har ju inte det i alla fall.
Nedan följer, lite mer eller mindre intressanta, korta reflektioner från några av dagarna:

Dag 1 – Tisdag

Jag gjorde redan den första timmen minst två tankevurpor. Ett exempel. Jag ville skaffa mig en anteckningsbok för att offline-blogga under veckan och ville då skaffa en Moleskine som jag fått dille på att köpa. Då det förmodligen inte fanns i bokhandeln i stan var nästa tanke att köpa på nätet. #fail

Dag 1 kunde jag också konstatera att iPhone är inte byggd för att vara offline. Diverse ”varningsrutor” slutade aldrig dyka upp om att jag var utan anslutning till nätet. Jag VEEEET.
 

Dag 2 – Onsdag

I DAG VILLE JAG TALA OM FÖR VÄRLDEN ATT JAG GJORT KÖRSBÄRSSYLT OCH KÖRSBÄRSCHUTNEY.
Men det gick ju inte. Och hade inte varit särskilt intressant heller så det var lika bra det. Internet klarade sig utan de tweetsen, instagrambilderna och statusarna. Den sociala webben består, utöver majoriteten av det som är underbart, av mycket sådant ”brus”, humblebrag, som man egentligen klarar sig mycket fint utan.

Avsaknaden på internet gjorde dock att jag fick betydligt mer tid att fortsätta göda det matlagningsintresse som börjar leta sig fram hos mig. Förmodligen åldersbetingat. Matlagningen blev dock något mer komplicerad då jag saknade tillgång till recepten på nätet. Vår kokbok fick stå till tjänst. Att min sambo skrev ut ett recept på chutney behöver vi inte tala högt om. Jag tittade i alla fall inte på skärmen men på gränsen till regelvidrigt.

Dag 3 – Torsdag

2,5-åringen sov över hos farmor och farfar. Det gjorde att jag hade ännu mer tid att förvalta och fördriva. Jag gjorde egentligen inte mer än annars utan bara långsammare. Ganska skönt. Dessutom kunde jag rikta 100% av min uppmärksamheten åt vår 3 månaders dotter. Vilket inte skadar på något sätt.

Dag 4 – Fredag

SYNDAT (sort of)! Kollade på några YouTube-klipp under kvällen. Dock helt och hållet radiostyrt. Jag hade inte makten och jag tog inte initiativet och uppmuntrade inte till att söka vidare. Det var ett klipp jag var TVUNGEN att se. Det visade sig vara Färjan-Håkan som åt världens starkaste korv. Så jag ser hela saken som överspelad redan där.

Dag 6 – Måndag

I dag kom styrkeprovet med stort S. Sonen blev sjuk i feber och orkade inte göra någonting. Det ösregnade ute en hel dag och det fanns absolut ingenting att göra. Astrid Lindgren räddade större delen av dagen för sonens del och hade jag inte haft Tiny Wings under de värsta dödperioderna så vet jag inte vad jag hade gjort.

Det summerar egentligen det hela. Har tusentals tecken till men det vore inte överdrivet intressant att läsa.
Så, Hello world. Jag är tillbaka. Och jag kommer göra samma grej nästa år igen.