Då har vi skaffat barn nummer två och det genom ett telefonsamtal. Satte på TV4 precis och där sände den årligt återkommande faddergalan. Jag och Hellen (mest jag) har alltid sagt att vi borde ha ett fadderbarn. Det kostar inte så mycket (200 kr i månaden) och det verkar faktiskt som att våra pengar har en verklig nytta om man ser till andra som skaffat fadderbarn. Kanske har det något med att göra att man själv blivit förälder. Att man fått en annan syn på livet och vad som verkligen är värt något.
Att hålla på att skriva brev till varandra och skicka bilder och så vidare vet jag inte nyttan med. Men att få ett brev någon gång då och då gör att man litar på att pengarna kommer till användning. Jag har hellre ett fadderbarn än skänker samma pengar till någon organisation som man inte riktigt vet vad de håller på med.
Jag ringde numret jag såg på tv-skärmen och tio sekunder senare var vi registrerade som blivande faddrar. Det är ju knappast något man ångrar ändå. 200 kronor kan tyckas vara mycket men tänk när man kan berätta för Albert om hans ”syskon” i Afrika, eller var det nu blir. Det där lät nog lite kitschigt ändå när man ser på meningen i efterhand. What ever. Jag återkommer så fort vi blivit tilldelade vårt egna fadderbarn.
Nu när jag ändå är igång får jag väl slänga in ännu lite mer goodwill i det här blogginlägget och länka till organisationen som organiserar det hela, Plan Sverige.
2 kommentarer
Fler fadderbarn till folket! Särskilt i dessa tider av hysterisk masskonsumtion! Såhär känner dock jag: ack om man haft en inkomst…
Vi sitter och tittar på nytillskottet. Det ser ju mysigt ut. Grattis önskar kusinen på Slätten med familj. Vi vill se honom live. Jag hör av mig. God Jul och Gott Nytt år från oss alla till er alla.