Som kanske bekant så fick jag och Hellen äran att vara marskalk och tärna på våra vänners bröllop i helgen. Det var varmt, det var (lite…eller rätt mycket) nervöst, och en otrolig feeling. Allting gick riktigt bra, och jag tappade inte ringen (en tanke som slagit mig) utan jag tog stabilt upp den ur fickan. Jag låter lite bilder förklara händelserna.
Vi var med hela dagen. Hos frisör, sminkös och fotograf innan själva akten skulle äga rum. Här hos min kusin Fotograf Kalis i hans atelje i Halmstad. Hans bilder blev lite bättre än mina men backstagebilder är ju kul 🙂
Hellen i hennes tärnklänning (heter det så?) stod och tittade på… Med en nästan lite för avundsjuk min.
Tjejer verkar ha lite obekvämare kläder än killar. Undra vad FI säger om det? En lite för stor andning och ett fäste gick sönder men snabbt ordnat och ingen panik.
Två handsome boys. Daniel i en lite mer avancerad klädsel, som sig bör, men i övrigt likadan väst och kravatt. Jag trivdes som bara den i kläderna. Riktigt häftigt.
Till bröllopsfesten var tanken att vi skulle åka häst och vagn, men trots att vädret innan på dagen var toppen så ballade det ur när vi skulle åka från kyrkan så det fick bli brudens bil istället, en Volvo 66 GL, även känd som världens sämsta bil. Den är dock i toppskick och en av få som finns kvar. Remdriven och går lika fort framåt som bakåt. Så detta var lika häftigt som häst och vagn…nästan.
Brudparet vid honnörsbordet som även jag och Hellen hade äran att sitta vid. Bruden här med ett glasklot hon fick tillverka på sin möhippa.
Lite egocentriskt måste det ju ändå bli eftersom det är jag som skriver. Här en lite närmare bild på mig i min mundering för kvällen.
Något jag ansåg vara kotym för en marskalk var att hålla tal så det gjorde jag med. Dessutom ville jag göra det. Och som blivande informatör så är ju mitt kommande levebröd att bland annat tala så jag tycker det är kul också. Utan att ha något skrivet så sa jag det jag kände helt enkelt och det var väldigt uppskattat. Även detta lite egocentriskt, jag vet.
Bara sådär så var kvällen vi alla väntat på över. Festen var hur kul som helst och alla frågade när jag ska gifta mig, nu när jag fått öva på första parkett. ”Hmm… det dröjer” svarade jag bara. Men roligt var det! Ett riktigt once-in-a-lifetime-moment.
I övrigt så börjar den nya formen på peekei.blogspot.com bli klar. Jag har pysslat ihop en liten omröstning om saken som ligger längst upp till höger. Lämna gärna en röst. Får se vad som blir den slutgiltiga domen. Personligen tycker jag den är störtskön…egocentriskt…IGEN!
