Dagen inleddes med allmän ångest över att jag gick ur a-kassan en gång i tiden. Det gjorde jag när de ”chockhöjde” avgiften och jag hade ett år kvar att plugga. Det var helt enkelt inte ekonomiskt hållbart (och det är väl kanske inte särskilt ekonomiskt nu heller). Varför jag inte gick med för ett år sedan när jag fick mitt heltidsvikariat kan man också undra. Hur som helst, efter mycket ångest och påtryckningar från alla håll och kanter, främst mina kära kollegor beslutade jag mig för att gå med i facket DIK. Jo, ni läste rätt, inte bara a-kassan utan även facket. Jag som bestämt mig för att aldrig bli arbetslös och därför våga vägra a-kassa. Kanske lite väl risky med tanke på att man är förälder så det var kanske ett smart val.
Mitt mål att aldrig bli arbetslös står dock fast, även om det låter naivt, men med dagens lågkonkjuktur vet man ju aldrig och det kan vara bra att ha en försäkring kanske. Jag ser ändå ljust på framtiden, även om jag kommer bli 360 kronor fattigare per månad.
3 kommentarer
Varför facket och inte bara a-kassa, gör facket verkligen någon nytta…???
Hmmm jaja…
Det är helt rätt att ställa frågan ”varför facket och inte bara a-kassa?”. I grund och botten handlar det om ren slöhet. Jag orkar helt enkelt inte argumentera för de man anmäler till att man bara ska vara med i a-kassan och inte i facket. Kommer ihåg när jag skulle göra det till kommunal. Blev nästan idiotförklarad. Denna gången är det ju ett rätt så nischat fack jag gått med i och jag föreställer mig att jag ska få ut någon form av mervärde av medlemskapet. Endast tiden får utvisa om jag gjort rätt eller ej. Det skiljer inte alltför mycket i pengar så det var väl någon form av anledning också. Om facket gör någon nytta eller ej är jag fel person att svara på, men kanske kan de bidra med något vettigt för min del. Vem vet?
Och Rasmus. Precis. Hmmm…Jaja. Säger detsamma.