så var londonhelgen avklarad, tyvärr…

Jag har precis kommit hem efter en helt fantastisk helg hos brorsan i London. Första gången någonsin i England, om man inte räknar med landningar på flygplatser, förvånade mig på ett mycket positivt sätt. Borta var regn, smog och kyla och istället fanns solsken, värme och frisk luft. Det sista möjligtvis en sanning med modifikation. I tunnelbanan i morse var det inte särskilt trevligt. På just den punkten trivs jag nog bättre på Øresundståget till Halmstad.
Det låter jävligt krystat men detta var sista gången jag kunde åka iväg på en långhelg och dricka öl på puben med min bror varje dag. Det kan komma många liknande tillfällen i framtiden men det kommer aldrig vara samma sak. Jag kommer alltid att vara pappa. Nu låter det som att jag tycker det är något negativt, men så är absolut inte fallet. Jag har bara insett att inget kommer bli som förr, annorlunda fast på ett bra sätt.
Jag är glad att jag hann med att åka till min bror och jag är glad över att vi kunde umgås bara han och jag på ett sätt vi nästan aldrig gjort innan. Nästa gång vi ses är till jul och då har han en en månad gammal brorson/brorsdotter.
Därmed lämnar vi sentimentalitetens domäner och återgår till Londonhelgens övriga aktiviteter.
Vi gick säkert fyra mil totalt i vår jakt på sevärdheter och vi hann med det mesta. I och med att jag aldrig varit där tidigare ville jag ju se några av landmärkena och brorsan visade gladeligen upp det, trots att han sett de flera gånger innan. Ett besök på Tate Modern hann vi med igår. Det är intressant med modern konst men det blev nästan för mycket där. Många konstnärer verkar inte vara riktigt friska i huvudet men väl är väl det. Annars skulle vi nog inte haft särskilt mycket konst.
Det känns nästan som jag varit på solsemester eftersom det var så sjukt bra väder. 20 grader och skinande sol hela helgen. Helgens höjdpunkt var nog när vi satt på en terass vid London Eye och drack öl i solen. Då fanns inga vardagsproblem. Som bonus började de spela skum musik och en improvisationsdansare kom och drog upp brorsan från stolen och började dansa och krama honom för att till slut hoppa upp i hans famn. Där står han inför 300 pers och håller en främmande kvinna i famnen. Det var längesen jag skrattade så mycket.
Nedan lite bilder, några lite mer turistiga än andra, men det är mest med vilje. Klicka på bilderna för större versioner och för att bläddra mellan dem.